Motsatsen till startitis?

Finns det något lika fint ord som startitis för projekt man avslutar? Kan vara bra att veta om jag någon gång skulle få en rejäl släng av det.

Jag har bestämt mig för att ge danskavaljeren en ny chans, jag gillar ju honom faktiskt. Han ska bara får ta time-out ett tag. Hur länge återstår att se.

Idag fick jag äntligen min Whimsical Little Knits 2. Men jag tror inte jag ska titta i den för mycket just nu, det skulle säkert leda till mer startitis.

Valsus ovillicus

Eller på svenska: valsovillighet. En sällsynt sjukdom som drabbar en danserska/stickerska på miljonen. Kännetecknas av en mycket svår ovilja att fortsätta dansa, ja faktiskt att ens vilja titta på sin danskavaljer, trots att denne hela tiden pockar på uppmärksamhet. Stickerskan känner av sin partners ilskna blickar, även om hon gör sitt bästa för att hålla honom på behörigt avstånd genom att t.ex. gömma honom längst ned i stickkorgen eller längst in i garderoben.

Känt botemedel saknas.

Obs! En allvarlig biverkning till sjukdomen är att stickerskan hela tiden påbörjar nya projekt, hon har alltså drabbats av ytterligare en sjukdom – startitis. Vad ska hon göra? Någon som vet om det trots allt finns ett botemedel mot denna valsus ovillicus?

Dansstopp

Är förkyld och känner att jag måste ta ett tillfälligt dansstopp (man ska ju inte motionera om man är sjuk). Istället ska jag sitta i soffan och virk-sticka på en axelvärmare. Igår kväll kände jag mig faktiskt så risig att jag bara var tvungen att beställa lite sjalgarn från Chili Gredelin. Genast kände jag mig bättre, är det inte märkligt… Trevlig (stick)helg!

Redo för vals/foxtrot

Nu är jag redo att börja. Och jag tänker tolka utmaningen bokstavligt genom att ”djupdyka i stickningens historia och traditioner! Ta chansen att läsa in dig och gräva ner dig ordentligt i någon väletablerad tradition och prova på en för dig ny teknik.” Alltså kommer jag att djupdyka i Fair Isle-stickningen och dess historia och förhoppningsvis få med så mycket som möjligt som är typiskt för just Fair Isle i västen. Man skulle nog kunna säga att det blir en vals/foxtrot med starka dragningar åt tangon.

Visste ni? ”Fair Isle-mönster, ett geometriskt, mångfärgat jacquardmönster som blev populärt under 1920- och 1930-talen på stickade sporttröjor för herrar, inte minst som det gärna bars av dåvarande prinsen av Wales. Fair Isle heter den sydligaste av Shetlandsöarna, där stickning av tröjor med detta mönster har gammal hävd.” Hämtat ur NE

Och till alla andra danserskor vill jag bara säga LYCKA TILL!

Hollywood Week är här

Tankarna går runt i huvudet, tvåändsstickning eller fair isle eller ska båda mötas i ett och samma projekt? Tunt eller tjockt garn? Tunna eller grova stickor? Ja, det vete katten. Vals/foxtrot är ju dans som kräver att man inte avviker allt för mycket från takten och den utmaningen får vi se om jag klarar av. Det var mycket enklare att vara discodanserska en gång i tiden, bara lägga upp, sticka och ändra sig i takt med att stickningen växte.
Men en sak är säker och det är en sån här fin utmaning kräver NYTT garn. Det är tur att det är Syfestival till helgen.

Edit: När jag tänker efter är nog det svåraste i vals/foxtrot inte att hålla takten utan att det är någon annan som styr (nej, inte Lisa utan mönstret). I disco är man ju betydligt friare att styra själv och vika av åt vilket håll man vill. Och sen kan man ju svänga ohejdat med armarna också.